Cinderbloom

Jag har vuxit upp i en kristen familj, mamma och pappa har varit med oss till kyrkan, vi har blivit döpta och vi har gått konfirmationen. Idag tände jag mitt dopljus för första gången sen mitt dop. Jag tände det för att jag tror, jag vet att jag har hittat min väg tillbaka till tron. Den har ju alltid som funnits där, jag har bett när jag har mått dåligt och varit rädd, och det har fått mig att känna mig trygg. Fast jag vet inte riktigt "hur" jag ska tro, alltså om man ska riktigt lita på bibeln och tro på alla dessa olika religioner, det är väl ändå samma Gud som man tror på i dessa alla olika religioner? Fast ja, det där blir en oändlig diskussion..

Anyhow, jag vet att detta låter helt knäppt, jag brukar också tycka att folk är helt dumma i huvudet och löjliga när de berättar sådant här, eller i alla fall brukade. Men efter att jag tände mitt dopljus, så bad jag, pratade om hur jag som har tvivlat på Gud och nu hittat min väg tillbaka, att jag vill kunna tro osv. Sen la jag på Itunes, tröck på play så att en random låt spelas upp, och gissa vilken?

Amazing Grace.

Amazing Grace, how sweet the sound
That saved a wretch like me.
I once was lost but now I'm found,
Was blind but now I see.

T'was grace that taught my heart to fear
And grace my fear relieved
How precious did that grace appear,
The hour I first believed.

Through many dangers, toils and snares
We have already come
T'was grace that brought us safe thus far
And grace will lead us home.

When we've been there ten thousand years
Bright shining as the sun;
We've no less days to sing God's praise
Than when we first begun