2011-12-24
21:25:00
När fjärilarna dör
Jag vaknade av att väckarklockan ringde med ett ryck. Jag stängde snabbt av den och hoppade upp ur sängen. Jag var full av energi fast det var så tidigt på morgonen men det berodde helt klart på att det var skolavslutning idag. Jag sminkade mig lite extra fint, puder, mascara, ögonskugga. Sedan borstade jag mitt långa bruna hår och klädde på mig. Valde en jeansskoj och ett gönt linne.
Morsan hade redan åkt till jobbet så jag fick sitta och äta frukost ensam. Gjorde snabbt en smörgås med ost och skinka och ett glas oboy.
- Ojj, jävlar! sa jag och slängde mackan i sopen, tog snabbt på mig mina skor och skyndade mig ut genom dörren.
Klockan var redan fem i åtta och vi skulle samlas i skolan klockan åtta. Som tur är så har jag det inte så långt till skolan.
På vägen dit tänkte jag på det 7:e skolåret som jag har gått ut idag. Det var inte ett så bra år i skolan, jag var mycket borta och bråkade med lärarna men jag klarade mig i alla fall. Samtidigt undrade jag om jag hade för fina kläder på mig och vad de andra har på sig.
När jag kom fram till skolan så träffade jag mina kompisar Ira och Natalie, de är ett år äldre mig och går nu i 8:an.
-Hej, sa de samtidigt och kramade mig.
- Hej, svarade jag med ett leende.
- Här, sa Ira och gav mig en cigg.
- Tack, svarade jag lite chockat eftersom Ira är en sån som håller sina cigg för sigsjälv.
Vi rökte och snackade om allas kläder, jag hade inte behövt oroa mig för att jag hade för fina kläder. Nästan alla gick runt med klänningar och högklackat.
Ira och Natalie var också uppklädda, Ira hade en ljusgrön klänning och Natalie hade en jeans skjol och skjorta. Jag brukade oftast inte klä upp mig och bry mig över mitt utseende över huvud taget men eftersom Ira och Natalie gjorde det så gjorde jag också det.
- Kolla vilken ful klänning, viskade Natalie och pekade på en tjej som är lite mobbad i våran skola.
- Mm, sa jag fast jag egentligen inte brydde mig och tyckte faktiskt att den var söt.
Vi satt inne i skolans samlingslokal och lyssnade på rektorns babbel och några tjejer som sjöng som vi gör varenda år. Fast för mig var det första gången i den här skolan, jag hade bott i en liten by några mil härifrån förut men när mamma och pappa skilde sig så ville mamma inte se honom någon mer. Fast jag hälsar fortfarande på honom på loven, och ibland på helgerna. Jag hade mycket kompisar där men det sista året jag bodde där så verkade de inte bry sig om mig någon mer. Mest troligt var det på grund av att jag hade fått några nya kompisar då, som rökte och festade och jag förändrades rätt mycket. Började sminka mig mycket och röka, det har till och med gått rykten om att jag knarkar fast jag aldrig har rört knark och jag har mått ganska dåligt över det.
När skolavslutningen äntligen var klar så träffade jag min bästa äkta kompis Amanda.
- Tjena Julia! Sa hon glatt och kramade mig.
- Tja! Sa jag och kramade henne tillbaka.
- Skönt nu när skolan är slut, eller hur?
- Ja, svarade jag och sedan gick vi hem till mig.
Vi pratade hela vägen och när vi var hemma så forstatte vi att prata i några timmar och spelade spel. Tiden gick och amanda för hem och jag satte mig framför datorn. Markus var online. Markus var en kille från Iras och Natalies klass som jag var lite småkär i. Han och jag träffades för ungefär ett och ett halvt år sedan när jag och min före detta kompis for och träffade hennes ex pojkvän och hans kompis, och hans kompis var då Markus.
- Hej, skrev han på msn.
Mitt hjärta gjorde en dubbelvolt innan jag fattade att skriva hej tillbaka.
- Hej J, skrev jag.
Vi pratade ett tag om skolan och sådär innan jag skaffade mod och frågade om han ville träffas och hitta på något någon dag.
- Ja det skulle vara kul, skrev han.
Jag blev överlycklig och varm inombords.
Efter några timmars chattande blev jag trött och la mig i sängen för att sova. Det var lite svårt att somna eftersom jag inte kunde få bort Markus ur huvudet.
- Tänk att han faktiskt ville träffa mig, tänkte jag för migsjälv.
Jag tänkte på Ira också, hon och jag är faktiskt inte ett dugg lika.. Och jag kan inte vara migsjälv med henne, det är som att man måste se upp till henne och respektera henne. Har inte kännts bra att vara med henne på sista tiden. Hon har även ljugit om en massa saker och är emot min morsa, det var Ira som fick mig att börja hata morsan från första början. Jag bestämde mig för att prata med henne imorgon och kort därefter så somnade jag.
Jag vaknade nästa morgon vid halv ett av att morsan höll på att laga mat. Jag steg upp och gick till köket.
- God morgon, sa hon och log.
- God morgon, svarade jag trött.
Det var inte så ofta morsan var hemma, hon jobbade hela dagarna. Så det var lite ovant att ha henne hemma nu.
Jag gick på toa, klädde på mig och gick ut och rökte. Det var fint väder, solen skren och det var ovanligt lugnt och avslappnande. Jag bodde inne i stan så jag var van vid en massa bilder men idag hördes det bara några stycken.
- Måste väl bero på att det är sommarlov, tänkte jag och tog ett djupt bloss.
Jag satt och tog det lugnt ett tag före jag fimpade ciggen och gick tillbaka in. Jag satte mig framför datorn som vanligt. Amanda hade rest bort för att träffa sina släktningar i en månad så jag skulle få det ganska ensamt. På msn var Ira inloggad, vi pratade lite innan jag kom på att jag skulle ju prata med henne om att vi inte kan vara kompisar mer.
- Ira, vi kan inte vara vänner mer, skrev jag och bet mig hårt i läppen.
- Va? Varför det?
- Det känns så fel, förlåt…
- Ok…
-Då var det gjort.. tänkte jag och brast ut i gråt.
Tusen tankar for igenom mitt huvud medan det rann mer och mer tårar ner för mina kinder. Ira var en bra person, ibland. Och jag brukar inte vara en sån som dissar folk. Jag frågade hela tiden migsjälv varför jag måste vara så taskig, jag tyckte synd om Ira. Men efter ett tag så skärpte jag till mig och övertygade mig själv att det jag gjorde inte var mer än rätt.
Jag gick på en lång promenad och när jag kom hem så stod middagen på bordet. Vi pratade och åt tillsammans.
- Hur är det? Frågade hon som hon gjorde typ varje dag.
- Bra, svarade jag.
- Är du säker?
- Jaa! Varför skulle ja må dåligt, seriöst! Skrek jag och ångrade mig direkt.
Vi satt tysta och åt färdigt. Efter det satte jag mig framför datorn igen.
Den här gången var Markus online. Vi pratade lite ocj bestämde oss för att träffas om tio minuter.
Jag var jätte nervös, kändes som om jag hade en tegelsten i magen. Jag sminkade mig snabbt och klädde på mig, sa hejdå till mamma och gick ut. Mitt hjärta slog hårt, och jag undrade hur jag såg ut. Tiden gick för snabbt tyckte jag när jag var framme vid stället vi skulle träffas på. Markus var redan där.
- Hej, sa han och kollade mig djupt in i ögonen.
Jag blev alldeles varm och kunde inte tro att det var sant. Han hade så vackra klarblåa ögon, hur kan ens en människa vara så perfekt? Sedan kom jag på att han faktiskt hade sagt något, även om det var en dröm eller verkligehet så måste man ju svara.
- Hej, sa jag och log medans jag kände blodet rusa upp i mina kinder. Vi satt och pratade ett tag på gräset, mest om våra familjer och intressen. Jag fick veta att Markus hade tre småsyskon, fast alla var inte hans riktiga syskon. Hans mamma hade haft många män. Hans pappa bodde inne i stan ganska nära mig och hans mamma bodde lite utanför stan. Vi gick runt lite på torget och pratade ganska blygt med varandra. Markus hade på sig ett par hängiga jeans och en svart huvtröja. Det kändes så overkligt och härligt att gå brevid honom på stan medans solen gick ner bakom husen.
- Jag måste gå nu, kan jag få ditt nummer? Frågade han och kollade mig i ögonen sådär underbart som bara han kan.
- Visst, sa jag och rabblade hastigt upp mitt nummer.
Vi sa hejdå och skildes åt, på vägen hem tänkte jag bara på Markus och log hela tiden. Jag kan inte fatta att nu är vi äntligen på gång, att han faktiskt frågade efter mitt nummer. Det måste väl betyda att han vill träffas.
När jag kom hem så frågade morsan vart jag hade varit.
- Ute och träffade en kompis, svarade jag.
- Vadå för kompis? Frågade hon lite misstänksamt.
- Men en kompis från skolan, sa jag lite surt och gick in på mitt rum.
Jag stängde dörren och slängde mig på sängen, jag tänkte mer på Markus och log för migsjälv. Jag hade svårt att somna den här kvällen också, jag var alldeles för glad och pigg. Men efter ett tag så somnade jag ändå.
Jag vaknade nästan morgon medans jag log och tänkte på drömmen jag hade haft inatt. Jag hade drömt om Markus som vanligt, att vi gick på en sandstrand och höll varandra i handen. Drömmen slutade alltid med att han gav mig en kyss.
Jag kollade på klockan, den var kvart i 11. Jag steg motvilligt upp och undrade om Markus skulle ringa idag. Morsan började jobbet först om en timme så jag satte mig framför tv:n brevid henne.
Det var något program om folk som dejtar 10 stycken samtidigt, helt knäppt. Jag nöjer mig då med Markus.
Morsan var väl ändå inte så farligt tänkte jag och hade dåligt samvete över allt jag hade sagt och gjort till henne. Hon finns ändå alltid där för mig och bryr sig om mig.
-Stackars mamma, tänkte jag. Hon måste ha mått jättedåligt.
- Förlåt mamma, sa jag med gråten i halsen.
- Det är lugnt, sa hon medans en tår föll ner på hennes kind.
Vi kramade varandra och satt och pratade ett tag. Jag berättade för henne att jag hade träffat Markus igår och hon sa att det var roligt att jag träffade killar.
Sedan ringde min mobil.
- Hallå? Svarade jag.
- Hej, det är Markus.
- Hej, sa jag glatt.
- Ska vi träffas någonstans? Vi kan vara hemma hos mig om det går bra?
- Jadå, vi kan ju träffas på samma ställe som igår om typ 20 minuter.
- Okej, bra. Skynda dig, sa han. Hejdå.
- Ja, det ska jag, hejdå, svarade jag och sprang snabbt till mitt rum och fixade mig.
Jag la på ett tunt lager mascara och lite puder, det fick räcka. Sedan slängde jag på mig ett bar ljusa jeans och en grön tröja.
- Hejdå! Skrek jag till morsan och skyndade mig ut genom dörren.
Jag var nästan lika nervös som dagen innan, magen skändes som en tegelsten och hjärtat slog snabbt. Även den här gången tyckte jag att vägen till våran mötesplats var för kort, och när jag var framme så satt Markus redan där. Han såg så otrolig ut med sitt svarta mellanlånga hår medands solen lyste så vackert.
- Hej, sa jag och satte mig brevid honom på bänken och tände en cigg.
- Hej, svarade han och log. Ska vi fara hem till mig? Morsan är på jobbet.
- Visst, svarade jag.
Vi småpratade lite på vägen och när vi kom fram visade Markus alla rum.
- Och det här är mitt rum, sa han och öppnade dörren.
Det var ganska litet men fullt med saker. Det fanns en dator, två bokhyllor med en massa böcker och saker, och sen säng. På golvet låg det en laptop, lite kläder och papper.
- Det är lite stökigt, har inte orkat städa, sa han och log.
- Det gör inget, mitt rum är värre, sa jag och tänkte på mitt rum som har mer kläder på golvet än i garderoben och skrivbordet som är helt proppat med papper, böcker och en massa andra saker .
Vi satte oss på sängen och Markus hade laptopen i knäet.
- Ska vi se en film? Frågade han.
- Ja, det beror på vad du har för filmer, svarade jag.
- Jag har ganska mycket skräck men några komedier också.
- Jaså, få se, sa jag och tog laptopen från honom.
- Okej.
- Den har jag sett, den också, den var bra… sa jag medans jag bläddrade igenom mapparna på datorn.
- Den där är bra, sa han och pekade på en fil.
”The day after Death” hette filmen.
- Vad handlar den om då? Frågade jag.
- Om en familj, och pappan i familjen dör, och då börjar det hända skumma saker i huset.
- Jaså, nå vi kan väl se den, sa jag fast jag egentligen tyckte att det lät ganska tråkigt.
Jag var van med filmer om psykopater som låste in människor och skärde armarna av dom med motorsåg och en massa blod och skrik.
Vi satt tysta och kollade filmen, Markus förklarade lite här och var vad som hände och varför. Fast jag var ganska uttråkad. Efter ett tag ringde mamma…
- Hallå?
- Hej, maten är klar kom hem och ät, du kan ta Markus med dig om du vill.
- Okej, jag kommer snart.
- Vem var det, frågade Markus.
- Det var morsan, hon sa att maten är klar. Vill du hänga med o äta? Frågade jag.
- Okej, sa han och log.
När vi kom hem så satt vi och åt och pratade, det var makaroner och köttbullar. Markus och morsan pratade väldigt mycket, vilket jag tyckte var konstigt men bra så att morsan vet hur han är och kan lita på oss. Efter vi hade ätit så tackade vi för maten och vi gick ut igen.
Vi gick överallt vart man kunde gå, Markus tog mig i handen också ett tag och vi gick hand i hand. Men efter ett tag stannade vi och satte oss på en parkbänk medans solen höll på att gå ner.
- Du är fin, sa han och kollade mig sådär speciellt i ögonen igen.
- Haha, nej, det är jag inte, svarade jag och rodnade medans jag kände fjärilarna flyga runt som galningar i magen.
- Jo, det är du. Sa han och i nästa stund kände jag hans läppar mot mina.
Då stannade fjärilarna mitt i sina rörelser, det kändes så underbart, så rätt. Som att tiden stod still och vi var ett tillsammans.
Efter kyssen kramade han om min hand och log. Vi satt där ett långt tag och bara höll varandra i handen och småpratade. Men när solen nästan hade gått ner så bestämde vi oss för att gå hem.
Markus följde mig till min dörr.
- Jag ringer dig imorgon, sa han och log.
- Gör det, svarade jag och log tillbaka.
Sedan kysste han mig.
- Hejdå.
- Hejdå.
När jag kom in så slänge jag mig på sängen och lät fjärilarna i magen komma ut och flyga runt i rummet. Jag kunde inte tro det, betyder det här att vi är tillsammans nu? Jag kände att jag behövde prata med någon så jag bestämde mig för att ringa min bästa kompis Johan, vi har varit kompisar ända sedan vi var små. Fast jag har inte pratat med honom på ett tag nu.
Jag slog snabbt hans nummer på mobilen och väntade när signalerna gick fram, han var alltid seg på att svara.
- Hallå? Svarade Johan ganska trött.
- Hej, det är Julia, sa jag glatt. Sover du?
- Hej! Nä jag vilade bara.
- Jaha, okej. Nå vad gör du?
- Inte så mycket, har kollat på tv o sådär, du då?
- Inget, har du lust att träffas på torget eller något? Frågade jag.
- Visst, kommer dit nu. Hejdå.
- Okej, hejdå.
Jag sa hejdå till morsan och skyndade mig ut genom dörren.
Johan och jag har som sagt alltid varit bästa vänner, vi tänker alltid likadant och förstår varandra till 100%. Även fast det skulle ha varit 10 år sedan vi sågs så skulle vi ändå ställa upp för varandra.
När jag var framme på torget så såg jag honom sitta på en av de fula bänkarna.
- Hej, sa han glatt.
- Hej, svarade jag och kramade honom.
Jag satte mig ner brevid honom och tog fram en cigg.
- Vill du ha? Frågade jag.
- Jorå, svarade Johan och log brett.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, men när jag berättade om Markus så var han inte lika glad någon mer. Han såg faktiskt lite ledsen ut, men det berodde säkert på att han aldrig har haft en flickvän. Han har det ganska svårt att prata med tjejer och många gånger har jag fått prata med tjejer som han tyckt om för honom. Fast de har aldrig varit interesserade, även fast han ser bra ut men han är bara inte den typen som har flickvänner.
Jag bestämde mig för att byta samtalsämne.
- Har du sett någon bra film på sista tiden då? Frågade jag.
- Jo, jag såg en väldigt bra rysare för någon dag sedan, ”everytime you close your eyes” heter den.
- Okej, borde ladda ner den, svarade jag och la namnet på minnet.
Johan och jag var såna som bara älskade att sitta i soffan och kolla på film med en stor påse godis. Oftast när vi var hemma hos varandra så satt vi bara och kollade på film och pratade.
Efter en timme ungefär så blev det sent och vi var tvungna att gå hem båda två.
Johan följde mig en bit och sedan skildes vi åt och bestämde att vi skulle se på en film tillsammans någon dag.
Nästa morgon vaknade jag av att Markus ringde…
- God morgon, väckte jag dig? Frågade han i telefonen.
- Nejdå, ljög jag och satte mig upp på sängen medans jag gnuggade mig i ögonen.
- Okej, vad bra. Ska vi träffas idag?
- Jo, det kan vi göra, jag ska bara fixa mig lite. Du kan ju komma hit om typ en halvtimme eller något?
- Okej, pusshejs.
- Pusshejs, sa jag och la på.
Jag steg upp ur sängen och tog en snabb dusch, sedan klädde jag på mig och fixade håret. Kunde inte låta bli att tänka på mina fula finnar och önskade att de kunde försvinna. Precis innan jag skulle nypa en finne så plingade det på dörren, och fjärilarna började smyga fram ur sina gömställen.
Jag skyndade mig till dörren och öppnade, det var Markus.
- Hej, sa jag glatt när jag öppnade.
- Hej, svarade Markus, log och kysste mig.
- Ska vi gå ut? Frågade jag.
- Visst, svarade han.
När jag kom ut så tog jag upp en cigg och tände den.
Du borde sluta, sa Markus och kollade allvarligt på mig.
- Jag vet, jag ska, nångång.
Markus vände bort blicken och såg lite småsur ut.
- Jaja, sa jag och tog ett djupt sista bloss innan jag fimpade ciggen tvärt emot vad mitt beroende ville.
- Bra, sa han och log.
- Jävla bög, tänkte jag och log falskt.
Vi gick ovh pratade lite som vanligt när jag frågade om vi kunde gå hem till honom, och det ville han.
Han bodde i en 3:a ganska nära torget. Hans rum var lika stökigt som förra gången, bara lite mera kläder på golvet.
- Det är lite stökigt igen men jag har inte hunnit städa, sa han och log.
- Det gör inget, jag hinner aldrig heller städa, svarade jag och log tillbaka.
Han satte sig på sängen och jag satte mig brevid honom, han hade laptopen i knäna och stoppade på musik.
- Vad lyssnar du på för något? Frågade han och såg på mig.
- Mest hårdrock, svarade jag.
- Okej, sa han lite skumt och satte på någon lite smårockig låt av simple plan.
- Kallar du det här för hårdrock? Frågade jag och skrattade.
- Vadårå, frågade han.
- Här, jag ska visa, sa jag och tog laptopen från honom.
Jag knapprade in mig på youtube och la på ”lamb of god – walk with me in hell”.
- Det här är riktigt hårdrock, sa jag och gav tillbaka laptopen till Markus.
Han lyssnade lite konstigt och såg inte ut att gilla det så mycket.
- Vi behöver inte lyssna på det om du inte tycker om det, sa jag och log.
- Jorå, det här var bra sa han och la ner laptopen på golvet.
- Okej.
Vi satt brevid varandra och höll varandra i handen, jag lutade mitt huvud mot hans axel och han la armarna rnunt mig.
Musiken var ju inte så värst romantiskt men det kändes ändå härligt. Jag ville kyssa honom men vågade inte, och som att Markus läste mina tankar så kysste han mig.
Vi la oss på sängen och kkysstes medans jag kände hans händer på min mage och efter ett tag på mina bröst.
- Är det lugnt? Frågade han och lyfte på handen.
- Jodå, svarade jag och kysste honom.
Det kändes härligt men ändå så konstigt, och efter ett tag drog han händerna under min tröja. Jag oroade mig att det skulle gå för långt, men då tänkte jag bara på att det är normalt och skönt och lät honom ta på mig.
Vi låg där en lång stund, innan morsan ringde.
- Hallå?
- Hej, vart är du? Frågade hon.
- Hos Markus, hurså?
- Okej, maten är klar så kom hem och ät.
- Okej jag kommer snart, hejdå.
- Hejdå.
- Vem var det? Frågade Markus när jag la tillbaka mobilen i fickan.
- Morsan, svarade jag. Jag måste gå hem och äta.
- Okej, ses vi imorgon?
- Jo, du kan ringa mig.
- Okej, svarade han och följde mig till dörren.
- Hejdå, sa jag och kysste honom.
- Hejdå, svarade han och kysste mig tillbaka.
Jag gick ner för trapporna och lät fjärilarna komma ut och flyga runt mig. Markus var toppen, han var allt som jag någonsin kunnat önska mig. Han var som drömprinsen i alla filmer, och även om jag inte har kännt honom så länge, så tror jag faktiskt att jag älskar honom.
När jag kom hem kände jag doften av köttfärssås.
- Hej, sa mamma som satt vid köksbordet och åt.
- Hej, svarade jag och tog av mig skrona och satte mig brevid mamma med en stor portion köttfärssås och spaghetti.
- Hu är Markus då? Han verkar vara väldigt snäll, sa mamma.
- Jo, han är jättesnäll.
- Okej, vad bra. Föresten jobbar jag imorgon, jag lämnar pengar till dig så kan du äta hamburgare eller något, sa hon.
- Okej, svarade jag.
När jag hade ätit så la jag mig på soffan och kollade på tv, fast det var inget bra på tv…
Jag började istället tänka på hur glad jag är nu. Före jag och Markus blev tillsammans så var jag alltid ledsen och arg på morsan, jag brukade kalla henne för jävla kärring och en massa annat och skrika på henne. Det slutade alltid med att hon satt och grät och jag gick ut och rökte. Nu har jag börjat förstå hur jobbigt det måste ha varit för henne.
Mobilen ringde.
- Hallå?
- Hej det är Johan.
- Hej, sa jag glatt.
- Vad gör du? Frågade han.
- Inte så mycket, kollar på tv.
- Okej, kan jag komma? Frågade han.
- Jorå, svarade jag glatt.
- Okej jag är där snart, hejdå.
- Hejdå.
Jag la tillbaka mobilen i fickan och satte mig upp på soffan.
- Visst kommer du ihåg att du har tid hos psykiatikern idag klockan 5, Julia? Skrek morsan från köket.
- Ojj jävlar… sa jag tyst för mig själv.
- Ja! Skrek jag till morsan.
Jag kollade på klockan och den var kvart i 4.
Skulle bara hinna vara med Johan i ungefär en timme, om han inte ville följa med till PBU såklart.
Det plingade på dörren och morsan öppnade.
- Jaså Hej Johan! Sa hon glatt. Roligt att se dig igen!
- Hej, roligt att se dig med! Svarade han och log brett.
- Tja! Sa jag när jag kom till hallen.
- Tjenare, svarade Johan och tog av sig skorna.
- Kom v gåt på datorn.
Jag gick in i mitt rum med Johan bakom mig, vi satte oss framför datan och slog på lite musik.
Jag och Johan hade exakt samma musiksmak så vi kom alltid överens om vad vi skulle lyssna på.
- Har du hört Sonic Syndicates nya låtar? Frågade Johan.
- Nej, jag visste inte ens att det hade nåra nya låtar..
Johan tog över datorn och laddade ner dom till mig.
- Du kommer att älska dom, sa han och log.
- Va bra, jag börjar bli rätt less på mina låtar, sa jag.
- Less? Du har ju förfan typ 6000 låtar, sa han och skrattade.
Jag skrattade också.
- Julia! Klockan är kvart i sju, skrek mamma.
- Ojj, just ja fan.
- Vadå?, frågade Johan.
- Jag har tid hos PBU klockan sju, följer du med? Det tar nog inte så länge, frågade jag och försökte fjäska lite med att le så fint jag kunde.
- Klart jag följer med, svarade Johan.
- Bra, sa jag och gick till hallen med Johan bakom mig.
- Hejdå! Vi samtidigt när vi gick ut genom dörren.
När vi kom ut tog jag direkt fram en cigg och tände på. Johan hade inget emot att jag rökte, han snusade själv.
- Får jag lämning? Frågade han.
- Klart, svarade jag.
PBU var inte så långt hemifrån så det tog inte så länge att komma dit. Före vi gick in så stod vi utanför och rökte klart.
- Du kan ju vänta här och läsa tidningar eller något, sa jag och nickade mot soffan när vi hade kommit in.
- Okej, hejdå.
- Hejdå, det ska inte ta länge.
- Det är lugnt.
Jag gick in till rummet som jag brukade och där satt min psykiatiker Karin.
- Hej Julia! Sa hon och log brett.
- Hej, sa jag och satte mig ner i fåttöljen.
- Hur är det? Frågade hon.
- Det har börjat bli bättre, sa jag. Jag och mamma bråkar inte mer och jag har skaffat mig en kille.
- Nämen vad roligt! Hur är han då? Frågade hon nyfiket.
- Han är så underbar som en kille kan bli, sa jag och kände att jag rodnade.
- Va bra, så ska en kille vara, sa hon och log.
- Mm…
- Hur länge har ni varit tillsammans?
- Bara typ några dagar… Men det känns ändå som att jag har varit med honom i flera år, sa jag och skrattade.
- Jo, det kan vara så. Jag måste säga att du ser verkligen ut att må väldigt bra, jag tror faktiskt att du är den gladaste människan som satt sin fot härinne, sa hon.
- Haha, ja det måste jag nog vara.
- Ja, eftersom du mår så bra så finns det kanske inte så mycket mer att prata om, vi kan ju boka en till tid bara för skojs skull om du vill, sa hon och log.
- Ja det kan vi göra.
- Går det bra om… fem dagar samma tid? Frågade hon efter att hon hade bläddrat i sin anteckningsbok.
- Ja det går bra.
- Okej, Hejdå, ha det så roligt! Sa hon glatt.
- Jo, Hejdå, sa jag och gick ut genom dörren.
Ute satt Johan och väntade på mig i soffan.
- Det tog ju inte så länge, sa han och steg upp.
- Nej, jag sa ju det.
Vi gick ut, och hemåt.
Nästa morgon vaknade jag ganska tidigt, klockan 10. Jag steg upp och gick till duschen, när jag kom ut så tänkte jag göra mig lite extra fin för Markus.
Jag tog på mig ett par snygga och tajta jeans, sedan hade jag svårt att bestämma mig mellan två linnen. Men jag bestämde mig tillslut för ett svart linne med en ros på.
Jag tog fram ett par fina örhängen och ett halsband, sedan gick jag till toaletten för att sminka mig.
Jag la på lite mascara och lagom mycket puder för att dölja finnarna. Sedan piffade jag upp mitt hår och kollade mig i spegeln.
- Fan va snygg jag är, tänkte jag och putade med läpparna, fast sedan började jag bara skratta.
I nästa sekund ringde Markus.
- Hallå? Sa jag som alltid när jag svarade även fast jag visste vem det var som ringde.
- Hej gullet, sa han.
- Hej, kan inte du komma hit? Jag saknar dig, frågade jag lite blygt.
- Haha, okej Julia, jag är där om typ tio minuter, puss.
- Puss, sa jag och la på.
Jag borstade tänderna och kollade mig en sista gång i spegeln. Sedan bäddade jag sängen och slängde undan lite kläder från golvet.
Efter vad som kändes som en evighet så plingade det äntligen på dörren och jag skyndade mig för att öppna.
- Hej, sa jag gladare än någonsin och kramade honom.
- Hej, fan vad jag har saknat dig, sa han och kysste mig.
- Jag har saknat dig också, sa jag och vi kysstes igen.
Vi gick in i mitt rum och la oss i sängen, vi kysstes och höll om varandra ett långt tag.
- Jag älskar dig, sa han efter ett tag och kollade mig i ögonen på hans underbara sätt.
- Jag älskar dig med, sa jag och kände fjärilarna flyga runt i magen galnare än någonsin.
Vi kysstes och efter ett tag var hans händer på min rumpa, mina lår, min mage och mina bröst.
Jag älskade honom så mycket och det kändes så härligt att bara ligga här och veta att han älskar mig också.
Efter ett tag tog han av mig mitt linne och jag hjälpte honom med att ta av honom sin T-shirt, sedan kysstes vi igen…
Jag låg naken under täcket med Markus lite andfådd brevid mig.
- Gjorde det ont? Frågade han och kysste mig.
- Lite, svarade jag och log.
Miljoner tankar for igenom mitt huvud. Tänk att jag har blivit av med oskulden, bara sådär. Och det hade inte gjort bara lite ont, det har gjort förjävligt ont. Men det skte jag i, jag älskade ju Markus och han älskade mig, jag ville ju.
- Jag älskar dig, sa jag och kramade om honom.
- Jag älskar dig också gullet, men jag måste gå nu, sa han och drog på sig sina boxers.
- Gå, vartdå? Frågade jag chockat.
- Hem kanske? Sa han och spände bältet på sina jeans.
- Okej… ringer du imorgon?
- Mm, sa han, drog på sig sin T-shirt, sa hejdå och for ut genom dörren.
Jag låg kvar i sängen. Ensam, naken och ej oskuld.
- Varför var han tvungen att gå så snabbt…? Undrade jag. Hade han blivit sur, vad gick fel?
Jag bestämde mig att ringa Amanda, med Johan kan man inte prata sex och killar med.
- Hej, det är Julia, vad gör du?
- Hej, inte så mycket, vet du hur jävla tråkigt det är här med tråkiga gamla släktningar? Sa hon och skrattade.
- Haha, jag kan förstå det.
- Mm… Vad gör du då?
- Typ inget… Vet du vad?
- Vadå? Frågade hon.
- Jag har blivit av med oskulden…
- VA?! Med vemdå?! Nästan skrek hon i luren.
Jag kom på att jag inte hade berättat om Markus för henne, så jag berättade allting.
- Han hade bäl kondom? Frågade hon när jag hade berättat klart.
- Jo… det tror jag nog, svarade jag.
Nu när jag tänkte efter så hade jag ingen aning om han hade haft en kondom på sig, allt hade gått så snabbt.
- Tror?! Du kan ju förfan vara gravid.
- Jag vet, men inte är han så jävla dum att han knullar utan kondom, han vet väl själv att sex utan kondom oftast leder till barn, sa jag.
- Jaja, jag tycker i alla fall att du ska ringa Johan och gå och köpa graviditetstest, sa hon allvarligt.
- Men nej, jag ser ju sen ifall min mens kommer. Och klart att han hade kondom, jag är inte tillsammans med ett pucko.
- Jaja, men sköt om dig, jag måste gå nu. Hejdå, sa hon.
- Okej, Hejdå!
Jag la mobilen brevid mig på sängen och hade inget annat i tankarna än att jag kunde vara gravid…
Jag kollade på klockan, den var tio i åtta. Morsan skulle komma hem om tio minuter så jag skyndade mig att klä på mig och sedan tog jag pengar som hon hade lämnat till mig och fick ut för att äta hamburgare.
Jag orkar inte träffa morsan just nu…
På vägen dit så tänkte jag bara på Markus.
Varför var han tvungen att gå? Hade han kondom på sig? Är jag gravid? Var han sur…?
Jag måste prata med honom imorgon, jag älskar honom så mycket och bara tanken på att han skulle göra slut borrade ett hål i hjärtat.
När jag kom fram till Max så beställde jag ett maxmål.
- Ska du ta med eller äter du här? Frågade tjejen i kassan.
- Jag äter här.
Jag satte mig vid ett litet bord och tankarna strömmade igenom huvudet igen.
Tänk om jag faktiskt är gravid, vad ska jag göra? Jag är ju bara 14 år, vad skulle morsan säga, måste jag sluta skolan?
- Ett maxmål! Ropade tjejen bakom disken.
Jag gick fram, fyllde på muggen med cola och gick tillbaka till mitt bord.
Jag var inte så värst hungrig men jag hade ju inte ätit på hela dagen. Jag tog en tugga av hamburgaren, som smakade papper… Jag kunde inte sluta tänka på om jag var gravid.
Jag tog drickan i handen och slängde hamburgaren, jag hade ingen matlust så jag gick ut för att röka istället.
Jag tände på, tog ett djupt bloss och en stor klunk cola.
Jag måste prata med Markus, tänkte jag. Så jag tog upp mobilen ur fickan och ringde honom.
Signalerna gick fram men han svarade inte.
- Skit i det då, sa jag tyst för migsjälv och la tillbaka mobilen i fickan.
När jag hade rökt klart så satte jag mig på en bänk. Jag bara satt där och tänkte, och rökte en till cigg.
Efter ett tag så bestämde jag mig för att gå hem.
Jag slängde drickan i diket och gick med släpande steg. När jag kom hem så var klockan redan halv tio.
- Vart har du varit? Frågade mamma samma sekund som jag kom in genom dörren.
- Ute, svarade jag och gick in i mitt rum.
Jag stängde dörren och satte mig framför datorn. Det var ingen online så jag la på lite musik och slängde mig på sängen.
Tankarna kom tillbaka när jag låg där på samma ställe som när jag förlorade oskulden. Lakanen luktade konstigt, en lukt som jag aldrig kännt förut.
Vad hade egentligen hänt? Vi hade sex och sedan drog han? Han älskar mig, eller gör han?
Jag var så förvirrad, rädd och hjälplös. Fjärilarna flög inte omkring i mitt rum nu, de satt bara stilla och såg fundersamma ut.
Jag försökte sova, men jag kunde inte få ett endaste blund den natten, allting bara snurrade runt. Jag la på musik i min mp3 och försökte klura ut varför han bara lämnade mig sådär.
Jag steg upp nästa morgon vid 7 tiden efter en lång, sömnlös natt. Jag satte mig framför datorn och kollade på en film som handlade om två tjejer som luffade runt.
- Sådan vill jag också bli, en luffare, tänkte jag.
Ett tag efter att filmen hade tagit slut så ringde Markus, och fjärilarna kom smått krypande från sina hålor.
- Hej, vi måste prata om en sak, sa han.
- Hej, jag har också en sak som jag måste prata om, eller fråga dig.
- Okej, fråga på.
- Jo.. att… hade du kondom på dig igår? Frågade jag blygt.
- Nej, svarade han.
- Va?! Men jag kan ju vara gravid förfan!
- Men jag trodde att du gick på P-piller eller något eftersom du inte sa något, sa han surt.
- P-piller….? Frågade jag ännu surare.
Sedan följde en lång stunds tystnad innan han tillslut sa något.
- Men jag skiter i om du är gravid, gör abort eller något. Jag ville ändå bara ha ett knull, så det är slut, sa han och la på.
Först förstod jag inte riktigt vad som hade hänt, tankarna bara flög runt, ännu värre än igår.
När jag började förstå så brast jag ut i gråt, tårarna strömmade ner för kinderna och jag slängde mig på sängen. Jag kramade min kudde så hårt och grät tills jag inte kunde andas.
Det kändes som om himlen hade rasat ner, som att någon hade dragit bort en del av mitt hjärta, och där fanns bara ett stort svart hål.
- Nämen vad är det lilla gummarn? Frågade morsan och kom in i rummet.
- Dra åt helvete! Skrek jag och rusade ut ur dörren och ut ur lägenheten.
Tårarna rann och rann och folk glodde när jag gick förbi, men det sket jag i. Frågot snurrade runt i mitt huvud och jag satte mig ner på en parkbänk. Allt kändes förjävligt, som att livet skulle sluta, här och nu.
Fjärilarna fanns inte heller i magen längre, de låg på parkbänken brevid mig. Men de rörde inte på sig, de var döda. Döda av bruten kärlek.
Jag bestämde mig för att ringa Johan.
- Hej, det är Julia, sa jag medans jag försökte hålla tårarna borta.
- Hej, vad har hänt?
- Markus har gjort slut, sa jag och grät. Varför var han tvungen att utnyttja mig sådär? Han sa förfan att han bara ville ha ett knull och jag kanske är gravid, och han bryr sig inte ens!
- Lugna ner dig, vart är du? Frågade Johan försiktigt.
- Ute, svarade jag.
- Vart då? Frågade han igen.
- På torget.
- Okej, jag kommer dit, hejdå, sa han och la på.
Jag la mobilen i fickan och försökte stoppa tårarna, men det gick inte så bra.
Allt snurrade runt och jag ville bara dö. Jag älskade ju honom så mycket, det hade kännts så rätt, hur kunde han vara så falsk och inte ens bry sig ett dugg om att hans barn kanske finns inuti mig.
- Hej, hörde jag plötsligt en andfådd röst brevid mig.
Det var Johan, han hoppade av cykeln och kom fram till mig. Jag kunde inte få fram ett enda ord så jag kastade mig in i hans armar, och grät.
- Det ordnar sig Julia, sa han och höll om mig.
- Nej, det gör det inte, sa jag och grät ännu mer.
- Jodå, tro mig.
Jag grät tills hans tröja var helt blöt. Man kan inte beskriva den känslan, det gjorde så ont i hela kroppen, och hjärtat. Det kändes bara som att någon slitit bort halva hjärtat och stuckit en kniv djupt i den halvan som fanns kvar. Och sedan när jag tänkte på hur snäll Johan var som gjorde så mycket för mig så började jag gråta ännu mer.
När jag hade gråtit tills jag var helt slut så satte jag mig ner och tog fram en cigg till både mig och Johan.
- Tack, sa han och tog emot den.
- Var så god… svarade jag tyst.
Jag tände på och tog ett djupt bloss och torkade bort en tår från kinden med handen.
- Varför gjorde han slut? Var jag för dålig? Var jag för ful? För dålig på att knulla? Dålig på att kyssas, eller bara för dålig och ful över huvudtaget för honom? Frågade jag migsjävl mer än Johan.
- Julia, du är inte ful, du är den vackraste människan på jorden, sa Johan och la sin arm runt om mig.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tog ett bloss.
- Det finns så många taskiga människor i världen, jag förstår att det känns skit just nu men du kommer att komma över det, tro mig, sa Johan.
- Jag vet… sa jag och slängde bort ciggen även fast det var ungefär halva kvar. Men tänk om jag är gravid då? Jag kan ju liksom inte behålla det, jag är ju bara 14 år…
- Klart att du kan behålla det om du vill, men det finns ju även abort också.
- Kan inte vi gå och köpa graviditetstest? Frågade jag .
- Okej, svarade Johan, fimpade ciggen och gick brevid mig.
Vi pratade inte så mycket, och jag visste ändå inte vad jag skulle säga. Johan visste alltid vad man skulle säga, eller inte säga. Nu visste han till och med att jag inte orkade prata, han hade alltid något smart svar till allting och visste exakt hur jag kände mig. Det behövdes inte ord för att vi skulle förstå varandra.
När vi kom fram till apoteket så hade jag ingen aning om vilket test jag skulle ta, för framför mig fanns det en hel hylla full av graviditetstest.
- Vilken tror du är bäst? Frågade jag Johan och kollade på alla olika test.
- Ingen aning…
Jag läste lite på baksidan av några test men efter ett tag så orkade jag inte tänka så jag tog bara en och började gå mot kassan. Jag betalade och gick ut med Johan tätt intill.
- Vi kan gå hem till mig om du vill slippa din morsa, farsan är inte heller hemma, sa Johan.
- Okej.
Vi var tysta hela vägen hem till Johan också, jag var nervös och ledsen och orolig och hade ingen aning om vad jag skulle göra om jag verkligen var gravid. Jag ville behålla det såklart, man ska inte döda barn, och allt har en mening, så om jag nu är gravid, så är det meningen att jag ska ha ett barn. Men samtidigt måste man offra hela sin ungdom, och skolan då…? Jag skulle börja nian, och vad skulle jag säga till barnet om pappan då?
”Din farsa utnyttjade mig för att få ett ligg och han hade ingen kondom på sig för att han trodde att jag gick på P-piller, så gick det till!”
Johan öppnade dörren till sin lägenhet och jag gick in.
- Jag fixar lite käk så kan du göra det där testet ifred.
- Okej, tack. Svarade jag och gick in på toan.
Jag hade ingen aning om hur man gjorde, även fast jag läste allt som gick att läsa, men när jag trodde att jag förstod hur man skulle göra så tog jag av mig byxorna och satte mig på toastolen.
- Ok, here we go, sa jag tyst för migsjälv och öppnade paketet.
När jag kom ut ur toan så satt Johan vid matbordet och såg frågande på mig.
- Man måste vänta typ tre minuter, sa jag och satte mig brevid honom.
- Okej, sa han.
Jag bet mig i läppen och kunde inte sluta darra med ena benet.
- Nervös? Frågade han.
- mm, och orolig.
- Ingen fara, sa han och kramade om mig.
En tår föll ner för min kind och jag fortsatte att stirra på den lilla skärmen på testet.
Efter en stund visade testet ett + tecken.
- Betyder det att du är…? Frågade Johan.
- Ja, svarade jag.
Jag var gravid. Ordet ekade i mitt huvud och yttligare en tår föll ner från min kind.
Johan kramade om mig igen.
- Julia, om du bestämmer dig för att behålla det så kommer jag att finnas här för dig och hjälpa dig så mycket jag kan, sa Johan.
- Tack, svarade jag med tårögda ögon.
Vi satt tysta ett tag tills jag tog fram mitt ciggpaket och gav det till Johan.
- Vadårå? Frågade han lite fundersamt.
- Ja, ifall jag nu är gravid, och ska behålla det, så måste jag ju sluta med dom där, sa jag och log.
Johan skrattade och tog emot paketet. Vi satt där ett tag och pratade om det skulle bli en flicka eller pojke och vad han eller hon skulle heta. Sedan plingade det på dörren, jag kollade frågande på Johan.
- Jag beställde en pizza, sa han och gick mot dörren.
Han betalade och kom tillbaka med pizzan i armarna.
- En kebbabpizza, en stoooor kebbabpizza! Sa han och log brett när han la pizzan på bordet.
Jag log tillbaka. Han tog fram två glas och hällde cola i dom, sedan delade han pizzan i bitar och satte sig.
- Var så god, sa han och tog en bit.
- Tack, svarade jag och tog en bit jag med.
Resten av kvällen så satt vi och pratade och skrattade och åt pizza. Jag hade blivit proppmätt på redan tre bitar medans Johan hade slängt i sig 7. Nog för att han var ju 17 så då äter man väl ganska mycket. Sedan satt vi bara och kollade på film och pratade.
När klockan hade slagit 10 så började jag gå hemåt och Johan följde mig till dörren.
- Hejdå, och tack för allt, sa jag och kramade honom.
- Det är lugnt, ta hand om dig, hejdå. Sa han och kramade tillbaka.
Jag gick in och satte mig brevid morsan på soffan och kollade på tv.
- Vart har du varit? Frågade hon.
- Hos Johan, svarade jag.
- Jaså, vad gjorde ni där då? Frågade hon.
- Inte så mycket, Markus gjorde slut idag.
- Nämen vad tråkigt, sa morsan.
- Och jag är gravid.
Morsan kollade chockat på mig.
- Gravid? Frågade hon lite konstigt.
- Ja, och jag tänker behålla det, sa jag och gick till mitt rum.
Jag satte mig framför datorn och la på musik. Amanda var online, så jag berättade allt för henne och hon tröstade mig så gott hon kunde. Sedan gick jag och sov…
Jag vaknade nästa morgon av att morsan höll på att stöka runt, så jag steg upp för att kolla vad hon höll på med.
I hallen stod det en spjälsäng med gosedjur och lite andra bebis grejer i.
- Vafan? Frågade jag förvånat och glatt.
- Ja, ifall du nu ska få ett barn så är det väl klart att jag stöttar dig lilla gumman, sa hon och log.
Jag kände en stor lättnad och en tår rann ner på min kind.
- Tack mamma, sa jag och kramade henne.
Ett år senare…
Jag vaknade av bebisgråt.
- Såja, ingen fara älskling, sa jag samtidigt som jag lyfte upp henne ur spjälsängen.
Jag vaggade henne i famnen medans jag gick mot toan för att byta blöja på henne. Hon var nu ungefär 3 månader gammal och var en frisk och glad bebis. Morsan hade hjälpt mig igenom allting, som Johan och Amanda också hade.
Jag har fortfarande inte kommit över Markus, men jag tänker inte på honom nåmer. Tror aldrig att jag kommer att komma över honom helt, han har lämnat ett djupt ärr som alltid finns kvar.
Johan har hjälpt mig väldigt mycket när det gäller Markus, han har pratat med mig varenda dag och alltid funnits där. Han har också skaffat sig ett jobb.
- Såja, sa jag och lyfte upp min dotter när jag lagt på en ny blöja på henne.
Hon skrattade och jag pussade henne på huvudet.
- Jag älskar dig, Sarah.
Morsan hade redan åkt till jobbet så jag fick sitta och äta frukost ensam. Gjorde snabbt en smörgås med ost och skinka och ett glas oboy.
- Ojj, jävlar! sa jag och slängde mackan i sopen, tog snabbt på mig mina skor och skyndade mig ut genom dörren.
Klockan var redan fem i åtta och vi skulle samlas i skolan klockan åtta. Som tur är så har jag det inte så långt till skolan.
På vägen dit tänkte jag på det 7:e skolåret som jag har gått ut idag. Det var inte ett så bra år i skolan, jag var mycket borta och bråkade med lärarna men jag klarade mig i alla fall. Samtidigt undrade jag om jag hade för fina kläder på mig och vad de andra har på sig.
När jag kom fram till skolan så träffade jag mina kompisar Ira och Natalie, de är ett år äldre mig och går nu i 8:an.
-Hej, sa de samtidigt och kramade mig.
- Hej, svarade jag med ett leende.
- Här, sa Ira och gav mig en cigg.
- Tack, svarade jag lite chockat eftersom Ira är en sån som håller sina cigg för sigsjälv.
Vi rökte och snackade om allas kläder, jag hade inte behövt oroa mig för att jag hade för fina kläder. Nästan alla gick runt med klänningar och högklackat.
Ira och Natalie var också uppklädda, Ira hade en ljusgrön klänning och Natalie hade en jeans skjol och skjorta. Jag brukade oftast inte klä upp mig och bry mig över mitt utseende över huvud taget men eftersom Ira och Natalie gjorde det så gjorde jag också det.
- Kolla vilken ful klänning, viskade Natalie och pekade på en tjej som är lite mobbad i våran skola.
- Mm, sa jag fast jag egentligen inte brydde mig och tyckte faktiskt att den var söt.
Vi satt inne i skolans samlingslokal och lyssnade på rektorns babbel och några tjejer som sjöng som vi gör varenda år. Fast för mig var det första gången i den här skolan, jag hade bott i en liten by några mil härifrån förut men när mamma och pappa skilde sig så ville mamma inte se honom någon mer. Fast jag hälsar fortfarande på honom på loven, och ibland på helgerna. Jag hade mycket kompisar där men det sista året jag bodde där så verkade de inte bry sig om mig någon mer. Mest troligt var det på grund av att jag hade fått några nya kompisar då, som rökte och festade och jag förändrades rätt mycket. Började sminka mig mycket och röka, det har till och med gått rykten om att jag knarkar fast jag aldrig har rört knark och jag har mått ganska dåligt över det.
När skolavslutningen äntligen var klar så träffade jag min bästa äkta kompis Amanda.
- Tjena Julia! Sa hon glatt och kramade mig.
- Tja! Sa jag och kramade henne tillbaka.
- Skönt nu när skolan är slut, eller hur?
- Ja, svarade jag och sedan gick vi hem till mig.
Vi pratade hela vägen och när vi var hemma så forstatte vi att prata i några timmar och spelade spel. Tiden gick och amanda för hem och jag satte mig framför datorn. Markus var online. Markus var en kille från Iras och Natalies klass som jag var lite småkär i. Han och jag träffades för ungefär ett och ett halvt år sedan när jag och min före detta kompis for och träffade hennes ex pojkvän och hans kompis, och hans kompis var då Markus.
- Hej, skrev han på msn.
Mitt hjärta gjorde en dubbelvolt innan jag fattade att skriva hej tillbaka.
- Hej J, skrev jag.
Vi pratade ett tag om skolan och sådär innan jag skaffade mod och frågade om han ville träffas och hitta på något någon dag.
- Ja det skulle vara kul, skrev han.
Jag blev överlycklig och varm inombords.
Efter några timmars chattande blev jag trött och la mig i sängen för att sova. Det var lite svårt att somna eftersom jag inte kunde få bort Markus ur huvudet.
- Tänk att han faktiskt ville träffa mig, tänkte jag för migsjälv.
Jag tänkte på Ira också, hon och jag är faktiskt inte ett dugg lika.. Och jag kan inte vara migsjälv med henne, det är som att man måste se upp till henne och respektera henne. Har inte kännts bra att vara med henne på sista tiden. Hon har även ljugit om en massa saker och är emot min morsa, det var Ira som fick mig att börja hata morsan från första början. Jag bestämde mig för att prata med henne imorgon och kort därefter så somnade jag.
Jag vaknade nästa morgon vid halv ett av att morsan höll på att laga mat. Jag steg upp och gick till köket.
- God morgon, sa hon och log.
- God morgon, svarade jag trött.
Det var inte så ofta morsan var hemma, hon jobbade hela dagarna. Så det var lite ovant att ha henne hemma nu.
Jag gick på toa, klädde på mig och gick ut och rökte. Det var fint väder, solen skren och det var ovanligt lugnt och avslappnande. Jag bodde inne i stan så jag var van vid en massa bilder men idag hördes det bara några stycken.
- Måste väl bero på att det är sommarlov, tänkte jag och tog ett djupt bloss.
Jag satt och tog det lugnt ett tag före jag fimpade ciggen och gick tillbaka in. Jag satte mig framför datorn som vanligt. Amanda hade rest bort för att träffa sina släktningar i en månad så jag skulle få det ganska ensamt. På msn var Ira inloggad, vi pratade lite innan jag kom på att jag skulle ju prata med henne om att vi inte kan vara kompisar mer.
- Ira, vi kan inte vara vänner mer, skrev jag och bet mig hårt i läppen.
- Va? Varför det?
- Det känns så fel, förlåt…
- Ok…
-Då var det gjort.. tänkte jag och brast ut i gråt.
Tusen tankar for igenom mitt huvud medan det rann mer och mer tårar ner för mina kinder. Ira var en bra person, ibland. Och jag brukar inte vara en sån som dissar folk. Jag frågade hela tiden migsjälv varför jag måste vara så taskig, jag tyckte synd om Ira. Men efter ett tag så skärpte jag till mig och övertygade mig själv att det jag gjorde inte var mer än rätt.
Jag gick på en lång promenad och när jag kom hem så stod middagen på bordet. Vi pratade och åt tillsammans.
- Hur är det? Frågade hon som hon gjorde typ varje dag.
- Bra, svarade jag.
- Är du säker?
- Jaa! Varför skulle ja må dåligt, seriöst! Skrek jag och ångrade mig direkt.
Vi satt tysta och åt färdigt. Efter det satte jag mig framför datorn igen.
Den här gången var Markus online. Vi pratade lite ocj bestämde oss för att träffas om tio minuter.
Jag var jätte nervös, kändes som om jag hade en tegelsten i magen. Jag sminkade mig snabbt och klädde på mig, sa hejdå till mamma och gick ut. Mitt hjärta slog hårt, och jag undrade hur jag såg ut. Tiden gick för snabbt tyckte jag när jag var framme vid stället vi skulle träffas på. Markus var redan där.
- Hej, sa han och kollade mig djupt in i ögonen.
Jag blev alldeles varm och kunde inte tro att det var sant. Han hade så vackra klarblåa ögon, hur kan ens en människa vara så perfekt? Sedan kom jag på att han faktiskt hade sagt något, även om det var en dröm eller verkligehet så måste man ju svara.
- Hej, sa jag och log medans jag kände blodet rusa upp i mina kinder. Vi satt och pratade ett tag på gräset, mest om våra familjer och intressen. Jag fick veta att Markus hade tre småsyskon, fast alla var inte hans riktiga syskon. Hans mamma hade haft många män. Hans pappa bodde inne i stan ganska nära mig och hans mamma bodde lite utanför stan. Vi gick runt lite på torget och pratade ganska blygt med varandra. Markus hade på sig ett par hängiga jeans och en svart huvtröja. Det kändes så overkligt och härligt att gå brevid honom på stan medans solen gick ner bakom husen.
- Jag måste gå nu, kan jag få ditt nummer? Frågade han och kollade mig i ögonen sådär underbart som bara han kan.
- Visst, sa jag och rabblade hastigt upp mitt nummer.
Vi sa hejdå och skildes åt, på vägen hem tänkte jag bara på Markus och log hela tiden. Jag kan inte fatta att nu är vi äntligen på gång, att han faktiskt frågade efter mitt nummer. Det måste väl betyda att han vill träffas.
När jag kom hem så frågade morsan vart jag hade varit.
- Ute och träffade en kompis, svarade jag.
- Vadå för kompis? Frågade hon lite misstänksamt.
- Men en kompis från skolan, sa jag lite surt och gick in på mitt rum.
Jag stängde dörren och slängde mig på sängen, jag tänkte mer på Markus och log för migsjälv. Jag hade svårt att somna den här kvällen också, jag var alldeles för glad och pigg. Men efter ett tag så somnade jag ändå.
Jag vaknade nästan morgon medans jag log och tänkte på drömmen jag hade haft inatt. Jag hade drömt om Markus som vanligt, att vi gick på en sandstrand och höll varandra i handen. Drömmen slutade alltid med att han gav mig en kyss.
Jag kollade på klockan, den var kvart i 11. Jag steg motvilligt upp och undrade om Markus skulle ringa idag. Morsan började jobbet först om en timme så jag satte mig framför tv:n brevid henne.
Det var något program om folk som dejtar 10 stycken samtidigt, helt knäppt. Jag nöjer mig då med Markus.
Morsan var väl ändå inte så farligt tänkte jag och hade dåligt samvete över allt jag hade sagt och gjort till henne. Hon finns ändå alltid där för mig och bryr sig om mig.
-Stackars mamma, tänkte jag. Hon måste ha mått jättedåligt.
- Förlåt mamma, sa jag med gråten i halsen.
- Det är lugnt, sa hon medans en tår föll ner på hennes kind.
Vi kramade varandra och satt och pratade ett tag. Jag berättade för henne att jag hade träffat Markus igår och hon sa att det var roligt att jag träffade killar.
Sedan ringde min mobil.
- Hallå? Svarade jag.
- Hej, det är Markus.
- Hej, sa jag glatt.
- Ska vi träffas någonstans? Vi kan vara hemma hos mig om det går bra?
- Jadå, vi kan ju träffas på samma ställe som igår om typ 20 minuter.
- Okej, bra. Skynda dig, sa han. Hejdå.
- Ja, det ska jag, hejdå, svarade jag och sprang snabbt till mitt rum och fixade mig.
Jag la på ett tunt lager mascara och lite puder, det fick räcka. Sedan slängde jag på mig ett bar ljusa jeans och en grön tröja.
- Hejdå! Skrek jag till morsan och skyndade mig ut genom dörren.
Jag var nästan lika nervös som dagen innan, magen skändes som en tegelsten och hjärtat slog snabbt. Även den här gången tyckte jag att vägen till våran mötesplats var för kort, och när jag var framme så satt Markus redan där. Han såg så otrolig ut med sitt svarta mellanlånga hår medands solen lyste så vackert.
- Hej, sa jag och satte mig brevid honom på bänken och tände en cigg.
- Hej, svarade han och log. Ska vi fara hem till mig? Morsan är på jobbet.
- Visst, svarade jag.
Vi småpratade lite på vägen och när vi kom fram visade Markus alla rum.
- Och det här är mitt rum, sa han och öppnade dörren.
Det var ganska litet men fullt med saker. Det fanns en dator, två bokhyllor med en massa böcker och saker, och sen säng. På golvet låg det en laptop, lite kläder och papper.
- Det är lite stökigt, har inte orkat städa, sa han och log.
- Det gör inget, mitt rum är värre, sa jag och tänkte på mitt rum som har mer kläder på golvet än i garderoben och skrivbordet som är helt proppat med papper, böcker och en massa andra saker .
Vi satte oss på sängen och Markus hade laptopen i knäet.
- Ska vi se en film? Frågade han.
- Ja, det beror på vad du har för filmer, svarade jag.
- Jag har ganska mycket skräck men några komedier också.
- Jaså, få se, sa jag och tog laptopen från honom.
- Okej.
- Den har jag sett, den också, den var bra… sa jag medans jag bläddrade igenom mapparna på datorn.
- Den där är bra, sa han och pekade på en fil.
”The day after Death” hette filmen.
- Vad handlar den om då? Frågade jag.
- Om en familj, och pappan i familjen dör, och då börjar det hända skumma saker i huset.
- Jaså, nå vi kan väl se den, sa jag fast jag egentligen tyckte att det lät ganska tråkigt.
Jag var van med filmer om psykopater som låste in människor och skärde armarna av dom med motorsåg och en massa blod och skrik.
Vi satt tysta och kollade filmen, Markus förklarade lite här och var vad som hände och varför. Fast jag var ganska uttråkad. Efter ett tag ringde mamma…
- Hallå?
- Hej, maten är klar kom hem och ät, du kan ta Markus med dig om du vill.
- Okej, jag kommer snart.
- Vem var det, frågade Markus.
- Det var morsan, hon sa att maten är klar. Vill du hänga med o äta? Frågade jag.
- Okej, sa han och log.
När vi kom hem så satt vi och åt och pratade, det var makaroner och köttbullar. Markus och morsan pratade väldigt mycket, vilket jag tyckte var konstigt men bra så att morsan vet hur han är och kan lita på oss. Efter vi hade ätit så tackade vi för maten och vi gick ut igen.
Vi gick överallt vart man kunde gå, Markus tog mig i handen också ett tag och vi gick hand i hand. Men efter ett tag stannade vi och satte oss på en parkbänk medans solen höll på att gå ner.
- Du är fin, sa han och kollade mig sådär speciellt i ögonen igen.
- Haha, nej, det är jag inte, svarade jag och rodnade medans jag kände fjärilarna flyga runt som galningar i magen.
- Jo, det är du. Sa han och i nästa stund kände jag hans läppar mot mina.
Då stannade fjärilarna mitt i sina rörelser, det kändes så underbart, så rätt. Som att tiden stod still och vi var ett tillsammans.
Efter kyssen kramade han om min hand och log. Vi satt där ett långt tag och bara höll varandra i handen och småpratade. Men när solen nästan hade gått ner så bestämde vi oss för att gå hem.
Markus följde mig till min dörr.
- Jag ringer dig imorgon, sa han och log.
- Gör det, svarade jag och log tillbaka.
Sedan kysste han mig.
- Hejdå.
- Hejdå.
När jag kom in så slänge jag mig på sängen och lät fjärilarna i magen komma ut och flyga runt i rummet. Jag kunde inte tro det, betyder det här att vi är tillsammans nu? Jag kände att jag behövde prata med någon så jag bestämde mig för att ringa min bästa kompis Johan, vi har varit kompisar ända sedan vi var små. Fast jag har inte pratat med honom på ett tag nu.
Jag slog snabbt hans nummer på mobilen och väntade när signalerna gick fram, han var alltid seg på att svara.
- Hallå? Svarade Johan ganska trött.
- Hej, det är Julia, sa jag glatt. Sover du?
- Hej! Nä jag vilade bara.
- Jaha, okej. Nå vad gör du?
- Inte så mycket, har kollat på tv o sådär, du då?
- Inget, har du lust att träffas på torget eller något? Frågade jag.
- Visst, kommer dit nu. Hejdå.
- Okej, hejdå.
Jag sa hejdå till morsan och skyndade mig ut genom dörren.
Johan och jag har som sagt alltid varit bästa vänner, vi tänker alltid likadant och förstår varandra till 100%. Även fast det skulle ha varit 10 år sedan vi sågs så skulle vi ändå ställa upp för varandra.
När jag var framme på torget så såg jag honom sitta på en av de fula bänkarna.
- Hej, sa han glatt.
- Hej, svarade jag och kramade honom.
Jag satte mig ner brevid honom och tog fram en cigg.
- Vill du ha? Frågade jag.
- Jorå, svarade Johan och log brett.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, men när jag berättade om Markus så var han inte lika glad någon mer. Han såg faktiskt lite ledsen ut, men det berodde säkert på att han aldrig har haft en flickvän. Han har det ganska svårt att prata med tjejer och många gånger har jag fått prata med tjejer som han tyckt om för honom. Fast de har aldrig varit interesserade, även fast han ser bra ut men han är bara inte den typen som har flickvänner.
Jag bestämde mig för att byta samtalsämne.
- Har du sett någon bra film på sista tiden då? Frågade jag.
- Jo, jag såg en väldigt bra rysare för någon dag sedan, ”everytime you close your eyes” heter den.
- Okej, borde ladda ner den, svarade jag och la namnet på minnet.
Johan och jag var såna som bara älskade att sitta i soffan och kolla på film med en stor påse godis. Oftast när vi var hemma hos varandra så satt vi bara och kollade på film och pratade.
Efter en timme ungefär så blev det sent och vi var tvungna att gå hem båda två.
Johan följde mig en bit och sedan skildes vi åt och bestämde att vi skulle se på en film tillsammans någon dag.
Nästa morgon vaknade jag av att Markus ringde…
- God morgon, väckte jag dig? Frågade han i telefonen.
- Nejdå, ljög jag och satte mig upp på sängen medans jag gnuggade mig i ögonen.
- Okej, vad bra. Ska vi träffas idag?
- Jo, det kan vi göra, jag ska bara fixa mig lite. Du kan ju komma hit om typ en halvtimme eller något?
- Okej, pusshejs.
- Pusshejs, sa jag och la på.
Jag steg upp ur sängen och tog en snabb dusch, sedan klädde jag på mig och fixade håret. Kunde inte låta bli att tänka på mina fula finnar och önskade att de kunde försvinna. Precis innan jag skulle nypa en finne så plingade det på dörren, och fjärilarna började smyga fram ur sina gömställen.
Jag skyndade mig till dörren och öppnade, det var Markus.
- Hej, sa jag glatt när jag öppnade.
- Hej, svarade Markus, log och kysste mig.
- Ska vi gå ut? Frågade jag.
- Visst, svarade han.
När jag kom ut så tog jag upp en cigg och tände den.
Du borde sluta, sa Markus och kollade allvarligt på mig.
- Jag vet, jag ska, nångång.
Markus vände bort blicken och såg lite småsur ut.
- Jaja, sa jag och tog ett djupt sista bloss innan jag fimpade ciggen tvärt emot vad mitt beroende ville.
- Bra, sa han och log.
- Jävla bög, tänkte jag och log falskt.
Vi gick ovh pratade lite som vanligt när jag frågade om vi kunde gå hem till honom, och det ville han.
Han bodde i en 3:a ganska nära torget. Hans rum var lika stökigt som förra gången, bara lite mera kläder på golvet.
- Det är lite stökigt igen men jag har inte hunnit städa, sa han och log.
- Det gör inget, jag hinner aldrig heller städa, svarade jag och log tillbaka.
Han satte sig på sängen och jag satte mig brevid honom, han hade laptopen i knäna och stoppade på musik.
- Vad lyssnar du på för något? Frågade han och såg på mig.
- Mest hårdrock, svarade jag.
- Okej, sa han lite skumt och satte på någon lite smårockig låt av simple plan.
- Kallar du det här för hårdrock? Frågade jag och skrattade.
- Vadårå, frågade han.
- Här, jag ska visa, sa jag och tog laptopen från honom.
Jag knapprade in mig på youtube och la på ”lamb of god – walk with me in hell”.
- Det här är riktigt hårdrock, sa jag och gav tillbaka laptopen till Markus.
Han lyssnade lite konstigt och såg inte ut att gilla det så mycket.
- Vi behöver inte lyssna på det om du inte tycker om det, sa jag och log.
- Jorå, det här var bra sa han och la ner laptopen på golvet.
- Okej.
Vi satt brevid varandra och höll varandra i handen, jag lutade mitt huvud mot hans axel och han la armarna rnunt mig.
Musiken var ju inte så värst romantiskt men det kändes ändå härligt. Jag ville kyssa honom men vågade inte, och som att Markus läste mina tankar så kysste han mig.
Vi la oss på sängen och kkysstes medans jag kände hans händer på min mage och efter ett tag på mina bröst.
- Är det lugnt? Frågade han och lyfte på handen.
- Jodå, svarade jag och kysste honom.
Det kändes härligt men ändå så konstigt, och efter ett tag drog han händerna under min tröja. Jag oroade mig att det skulle gå för långt, men då tänkte jag bara på att det är normalt och skönt och lät honom ta på mig.
Vi låg där en lång stund, innan morsan ringde.
- Hallå?
- Hej, vart är du? Frågade hon.
- Hos Markus, hurså?
- Okej, maten är klar så kom hem och ät.
- Okej jag kommer snart, hejdå.
- Hejdå.
- Vem var det? Frågade Markus när jag la tillbaka mobilen i fickan.
- Morsan, svarade jag. Jag måste gå hem och äta.
- Okej, ses vi imorgon?
- Jo, du kan ringa mig.
- Okej, svarade han och följde mig till dörren.
- Hejdå, sa jag och kysste honom.
- Hejdå, svarade han och kysste mig tillbaka.
Jag gick ner för trapporna och lät fjärilarna komma ut och flyga runt mig. Markus var toppen, han var allt som jag någonsin kunnat önska mig. Han var som drömprinsen i alla filmer, och även om jag inte har kännt honom så länge, så tror jag faktiskt att jag älskar honom.
När jag kom hem kände jag doften av köttfärssås.
- Hej, sa mamma som satt vid köksbordet och åt.
- Hej, svarade jag och tog av mig skrona och satte mig brevid mamma med en stor portion köttfärssås och spaghetti.
- Hu är Markus då? Han verkar vara väldigt snäll, sa mamma.
- Jo, han är jättesnäll.
- Okej, vad bra. Föresten jobbar jag imorgon, jag lämnar pengar till dig så kan du äta hamburgare eller något, sa hon.
- Okej, svarade jag.
När jag hade ätit så la jag mig på soffan och kollade på tv, fast det var inget bra på tv…
Jag började istället tänka på hur glad jag är nu. Före jag och Markus blev tillsammans så var jag alltid ledsen och arg på morsan, jag brukade kalla henne för jävla kärring och en massa annat och skrika på henne. Det slutade alltid med att hon satt och grät och jag gick ut och rökte. Nu har jag börjat förstå hur jobbigt det måste ha varit för henne.
Mobilen ringde.
- Hallå?
- Hej det är Johan.
- Hej, sa jag glatt.
- Vad gör du? Frågade han.
- Inte så mycket, kollar på tv.
- Okej, kan jag komma? Frågade han.
- Jorå, svarade jag glatt.
- Okej jag är där snart, hejdå.
- Hejdå.
Jag la tillbaka mobilen i fickan och satte mig upp på soffan.
- Visst kommer du ihåg att du har tid hos psykiatikern idag klockan 5, Julia? Skrek morsan från köket.
- Ojj jävlar… sa jag tyst för mig själv.
- Ja! Skrek jag till morsan.
Jag kollade på klockan och den var kvart i 4.
Skulle bara hinna vara med Johan i ungefär en timme, om han inte ville följa med till PBU såklart.
Det plingade på dörren och morsan öppnade.
- Jaså Hej Johan! Sa hon glatt. Roligt att se dig igen!
- Hej, roligt att se dig med! Svarade han och log brett.
- Tja! Sa jag när jag kom till hallen.
- Tjenare, svarade Johan och tog av sig skorna.
- Kom v gåt på datorn.
Jag gick in i mitt rum med Johan bakom mig, vi satte oss framför datan och slog på lite musik.
Jag och Johan hade exakt samma musiksmak så vi kom alltid överens om vad vi skulle lyssna på.
- Har du hört Sonic Syndicates nya låtar? Frågade Johan.
- Nej, jag visste inte ens att det hade nåra nya låtar..
Johan tog över datorn och laddade ner dom till mig.
- Du kommer att älska dom, sa han och log.
- Va bra, jag börjar bli rätt less på mina låtar, sa jag.
- Less? Du har ju förfan typ 6000 låtar, sa han och skrattade.
Jag skrattade också.
- Julia! Klockan är kvart i sju, skrek mamma.
- Ojj, just ja fan.
- Vadå?, frågade Johan.
- Jag har tid hos PBU klockan sju, följer du med? Det tar nog inte så länge, frågade jag och försökte fjäska lite med att le så fint jag kunde.
- Klart jag följer med, svarade Johan.
- Bra, sa jag och gick till hallen med Johan bakom mig.
- Hejdå! Vi samtidigt när vi gick ut genom dörren.
När vi kom ut tog jag direkt fram en cigg och tände på. Johan hade inget emot att jag rökte, han snusade själv.
- Får jag lämning? Frågade han.
- Klart, svarade jag.
PBU var inte så långt hemifrån så det tog inte så länge att komma dit. Före vi gick in så stod vi utanför och rökte klart.
- Du kan ju vänta här och läsa tidningar eller något, sa jag och nickade mot soffan när vi hade kommit in.
- Okej, hejdå.
- Hejdå, det ska inte ta länge.
- Det är lugnt.
Jag gick in till rummet som jag brukade och där satt min psykiatiker Karin.
- Hej Julia! Sa hon och log brett.
- Hej, sa jag och satte mig ner i fåttöljen.
- Hur är det? Frågade hon.
- Det har börjat bli bättre, sa jag. Jag och mamma bråkar inte mer och jag har skaffat mig en kille.
- Nämen vad roligt! Hur är han då? Frågade hon nyfiket.
- Han är så underbar som en kille kan bli, sa jag och kände att jag rodnade.
- Va bra, så ska en kille vara, sa hon och log.
- Mm…
- Hur länge har ni varit tillsammans?
- Bara typ några dagar… Men det känns ändå som att jag har varit med honom i flera år, sa jag och skrattade.
- Jo, det kan vara så. Jag måste säga att du ser verkligen ut att må väldigt bra, jag tror faktiskt att du är den gladaste människan som satt sin fot härinne, sa hon.
- Haha, ja det måste jag nog vara.
- Ja, eftersom du mår så bra så finns det kanske inte så mycket mer att prata om, vi kan ju boka en till tid bara för skojs skull om du vill, sa hon och log.
- Ja det kan vi göra.
- Går det bra om… fem dagar samma tid? Frågade hon efter att hon hade bläddrat i sin anteckningsbok.
- Ja det går bra.
- Okej, Hejdå, ha det så roligt! Sa hon glatt.
- Jo, Hejdå, sa jag och gick ut genom dörren.
Ute satt Johan och väntade på mig i soffan.
- Det tog ju inte så länge, sa han och steg upp.
- Nej, jag sa ju det.
Vi gick ut, och hemåt.
Nästa morgon vaknade jag ganska tidigt, klockan 10. Jag steg upp och gick till duschen, när jag kom ut så tänkte jag göra mig lite extra fin för Markus.
Jag tog på mig ett par snygga och tajta jeans, sedan hade jag svårt att bestämma mig mellan två linnen. Men jag bestämde mig tillslut för ett svart linne med en ros på.
Jag tog fram ett par fina örhängen och ett halsband, sedan gick jag till toaletten för att sminka mig.
Jag la på lite mascara och lagom mycket puder för att dölja finnarna. Sedan piffade jag upp mitt hår och kollade mig i spegeln.
- Fan va snygg jag är, tänkte jag och putade med läpparna, fast sedan började jag bara skratta.
I nästa sekund ringde Markus.
- Hallå? Sa jag som alltid när jag svarade även fast jag visste vem det var som ringde.
- Hej gullet, sa han.
- Hej, kan inte du komma hit? Jag saknar dig, frågade jag lite blygt.
- Haha, okej Julia, jag är där om typ tio minuter, puss.
- Puss, sa jag och la på.
Jag borstade tänderna och kollade mig en sista gång i spegeln. Sedan bäddade jag sängen och slängde undan lite kläder från golvet.
Efter vad som kändes som en evighet så plingade det äntligen på dörren och jag skyndade mig för att öppna.
- Hej, sa jag gladare än någonsin och kramade honom.
- Hej, fan vad jag har saknat dig, sa han och kysste mig.
- Jag har saknat dig också, sa jag och vi kysstes igen.
Vi gick in i mitt rum och la oss i sängen, vi kysstes och höll om varandra ett långt tag.
- Jag älskar dig, sa han efter ett tag och kollade mig i ögonen på hans underbara sätt.
- Jag älskar dig med, sa jag och kände fjärilarna flyga runt i magen galnare än någonsin.
Vi kysstes och efter ett tag var hans händer på min rumpa, mina lår, min mage och mina bröst.
Jag älskade honom så mycket och det kändes så härligt att bara ligga här och veta att han älskar mig också.
Efter ett tag tog han av mig mitt linne och jag hjälpte honom med att ta av honom sin T-shirt, sedan kysstes vi igen…
Jag låg naken under täcket med Markus lite andfådd brevid mig.
- Gjorde det ont? Frågade han och kysste mig.
- Lite, svarade jag och log.
Miljoner tankar for igenom mitt huvud. Tänk att jag har blivit av med oskulden, bara sådär. Och det hade inte gjort bara lite ont, det har gjort förjävligt ont. Men det skte jag i, jag älskade ju Markus och han älskade mig, jag ville ju.
- Jag älskar dig, sa jag och kramade om honom.
- Jag älskar dig också gullet, men jag måste gå nu, sa han och drog på sig sina boxers.
- Gå, vartdå? Frågade jag chockat.
- Hem kanske? Sa han och spände bältet på sina jeans.
- Okej… ringer du imorgon?
- Mm, sa han, drog på sig sin T-shirt, sa hejdå och for ut genom dörren.
Jag låg kvar i sängen. Ensam, naken och ej oskuld.
- Varför var han tvungen att gå så snabbt…? Undrade jag. Hade han blivit sur, vad gick fel?
Jag bestämde mig att ringa Amanda, med Johan kan man inte prata sex och killar med.
- Hej, det är Julia, vad gör du?
- Hej, inte så mycket, vet du hur jävla tråkigt det är här med tråkiga gamla släktningar? Sa hon och skrattade.
- Haha, jag kan förstå det.
- Mm… Vad gör du då?
- Typ inget… Vet du vad?
- Vadå? Frågade hon.
- Jag har blivit av med oskulden…
- VA?! Med vemdå?! Nästan skrek hon i luren.
Jag kom på att jag inte hade berättat om Markus för henne, så jag berättade allting.
- Han hade bäl kondom? Frågade hon när jag hade berättat klart.
- Jo… det tror jag nog, svarade jag.
Nu när jag tänkte efter så hade jag ingen aning om han hade haft en kondom på sig, allt hade gått så snabbt.
- Tror?! Du kan ju förfan vara gravid.
- Jag vet, men inte är han så jävla dum att han knullar utan kondom, han vet väl själv att sex utan kondom oftast leder till barn, sa jag.
- Jaja, jag tycker i alla fall att du ska ringa Johan och gå och köpa graviditetstest, sa hon allvarligt.
- Men nej, jag ser ju sen ifall min mens kommer. Och klart att han hade kondom, jag är inte tillsammans med ett pucko.
- Jaja, men sköt om dig, jag måste gå nu. Hejdå, sa hon.
- Okej, Hejdå!
Jag la mobilen brevid mig på sängen och hade inget annat i tankarna än att jag kunde vara gravid…
Jag kollade på klockan, den var tio i åtta. Morsan skulle komma hem om tio minuter så jag skyndade mig att klä på mig och sedan tog jag pengar som hon hade lämnat till mig och fick ut för att äta hamburgare.
Jag orkar inte träffa morsan just nu…
På vägen dit så tänkte jag bara på Markus.
Varför var han tvungen att gå? Hade han kondom på sig? Är jag gravid? Var han sur…?
Jag måste prata med honom imorgon, jag älskar honom så mycket och bara tanken på att han skulle göra slut borrade ett hål i hjärtat.
När jag kom fram till Max så beställde jag ett maxmål.
- Ska du ta med eller äter du här? Frågade tjejen i kassan.
- Jag äter här.
Jag satte mig vid ett litet bord och tankarna strömmade igenom huvudet igen.
Tänk om jag faktiskt är gravid, vad ska jag göra? Jag är ju bara 14 år, vad skulle morsan säga, måste jag sluta skolan?
- Ett maxmål! Ropade tjejen bakom disken.
Jag gick fram, fyllde på muggen med cola och gick tillbaka till mitt bord.
Jag var inte så värst hungrig men jag hade ju inte ätit på hela dagen. Jag tog en tugga av hamburgaren, som smakade papper… Jag kunde inte sluta tänka på om jag var gravid.
Jag tog drickan i handen och slängde hamburgaren, jag hade ingen matlust så jag gick ut för att röka istället.
Jag tände på, tog ett djupt bloss och en stor klunk cola.
Jag måste prata med Markus, tänkte jag. Så jag tog upp mobilen ur fickan och ringde honom.
Signalerna gick fram men han svarade inte.
- Skit i det då, sa jag tyst för migsjälv och la tillbaka mobilen i fickan.
När jag hade rökt klart så satte jag mig på en bänk. Jag bara satt där och tänkte, och rökte en till cigg.
Efter ett tag så bestämde jag mig för att gå hem.
Jag slängde drickan i diket och gick med släpande steg. När jag kom hem så var klockan redan halv tio.
- Vart har du varit? Frågade mamma samma sekund som jag kom in genom dörren.
- Ute, svarade jag och gick in i mitt rum.
Jag stängde dörren och satte mig framför datorn. Det var ingen online så jag la på lite musik och slängde mig på sängen.
Tankarna kom tillbaka när jag låg där på samma ställe som när jag förlorade oskulden. Lakanen luktade konstigt, en lukt som jag aldrig kännt förut.
Vad hade egentligen hänt? Vi hade sex och sedan drog han? Han älskar mig, eller gör han?
Jag var så förvirrad, rädd och hjälplös. Fjärilarna flög inte omkring i mitt rum nu, de satt bara stilla och såg fundersamma ut.
Jag försökte sova, men jag kunde inte få ett endaste blund den natten, allting bara snurrade runt. Jag la på musik i min mp3 och försökte klura ut varför han bara lämnade mig sådär.
Jag steg upp nästa morgon vid 7 tiden efter en lång, sömnlös natt. Jag satte mig framför datorn och kollade på en film som handlade om två tjejer som luffade runt.
- Sådan vill jag också bli, en luffare, tänkte jag.
Ett tag efter att filmen hade tagit slut så ringde Markus, och fjärilarna kom smått krypande från sina hålor.
- Hej, vi måste prata om en sak, sa han.
- Hej, jag har också en sak som jag måste prata om, eller fråga dig.
- Okej, fråga på.
- Jo.. att… hade du kondom på dig igår? Frågade jag blygt.
- Nej, svarade han.
- Va?! Men jag kan ju vara gravid förfan!
- Men jag trodde att du gick på P-piller eller något eftersom du inte sa något, sa han surt.
- P-piller….? Frågade jag ännu surare.
Sedan följde en lång stunds tystnad innan han tillslut sa något.
- Men jag skiter i om du är gravid, gör abort eller något. Jag ville ändå bara ha ett knull, så det är slut, sa han och la på.
Först förstod jag inte riktigt vad som hade hänt, tankarna bara flög runt, ännu värre än igår.
När jag började förstå så brast jag ut i gråt, tårarna strömmade ner för kinderna och jag slängde mig på sängen. Jag kramade min kudde så hårt och grät tills jag inte kunde andas.
Det kändes som om himlen hade rasat ner, som att någon hade dragit bort en del av mitt hjärta, och där fanns bara ett stort svart hål.
- Nämen vad är det lilla gummarn? Frågade morsan och kom in i rummet.
- Dra åt helvete! Skrek jag och rusade ut ur dörren och ut ur lägenheten.
Tårarna rann och rann och folk glodde när jag gick förbi, men det sket jag i. Frågot snurrade runt i mitt huvud och jag satte mig ner på en parkbänk. Allt kändes förjävligt, som att livet skulle sluta, här och nu.
Fjärilarna fanns inte heller i magen längre, de låg på parkbänken brevid mig. Men de rörde inte på sig, de var döda. Döda av bruten kärlek.
Jag bestämde mig för att ringa Johan.
- Hej, det är Julia, sa jag medans jag försökte hålla tårarna borta.
- Hej, vad har hänt?
- Markus har gjort slut, sa jag och grät. Varför var han tvungen att utnyttja mig sådär? Han sa förfan att han bara ville ha ett knull och jag kanske är gravid, och han bryr sig inte ens!
- Lugna ner dig, vart är du? Frågade Johan försiktigt.
- Ute, svarade jag.
- Vart då? Frågade han igen.
- På torget.
- Okej, jag kommer dit, hejdå, sa han och la på.
Jag la mobilen i fickan och försökte stoppa tårarna, men det gick inte så bra.
Allt snurrade runt och jag ville bara dö. Jag älskade ju honom så mycket, det hade kännts så rätt, hur kunde han vara så falsk och inte ens bry sig ett dugg om att hans barn kanske finns inuti mig.
- Hej, hörde jag plötsligt en andfådd röst brevid mig.
Det var Johan, han hoppade av cykeln och kom fram till mig. Jag kunde inte få fram ett enda ord så jag kastade mig in i hans armar, och grät.
- Det ordnar sig Julia, sa han och höll om mig.
- Nej, det gör det inte, sa jag och grät ännu mer.
- Jodå, tro mig.
Jag grät tills hans tröja var helt blöt. Man kan inte beskriva den känslan, det gjorde så ont i hela kroppen, och hjärtat. Det kändes bara som att någon slitit bort halva hjärtat och stuckit en kniv djupt i den halvan som fanns kvar. Och sedan när jag tänkte på hur snäll Johan var som gjorde så mycket för mig så började jag gråta ännu mer.
När jag hade gråtit tills jag var helt slut så satte jag mig ner och tog fram en cigg till både mig och Johan.
- Tack, sa han och tog emot den.
- Var så god… svarade jag tyst.
Jag tände på och tog ett djupt bloss och torkade bort en tår från kinden med handen.
- Varför gjorde han slut? Var jag för dålig? Var jag för ful? För dålig på att knulla? Dålig på att kyssas, eller bara för dålig och ful över huvudtaget för honom? Frågade jag migsjävl mer än Johan.
- Julia, du är inte ful, du är den vackraste människan på jorden, sa Johan och la sin arm runt om mig.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tog ett bloss.
- Det finns så många taskiga människor i världen, jag förstår att det känns skit just nu men du kommer att komma över det, tro mig, sa Johan.
- Jag vet… sa jag och slängde bort ciggen även fast det var ungefär halva kvar. Men tänk om jag är gravid då? Jag kan ju liksom inte behålla det, jag är ju bara 14 år…
- Klart att du kan behålla det om du vill, men det finns ju även abort också.
- Kan inte vi gå och köpa graviditetstest? Frågade jag .
- Okej, svarade Johan, fimpade ciggen och gick brevid mig.
Vi pratade inte så mycket, och jag visste ändå inte vad jag skulle säga. Johan visste alltid vad man skulle säga, eller inte säga. Nu visste han till och med att jag inte orkade prata, han hade alltid något smart svar till allting och visste exakt hur jag kände mig. Det behövdes inte ord för att vi skulle förstå varandra.
När vi kom fram till apoteket så hade jag ingen aning om vilket test jag skulle ta, för framför mig fanns det en hel hylla full av graviditetstest.
- Vilken tror du är bäst? Frågade jag Johan och kollade på alla olika test.
- Ingen aning…
Jag läste lite på baksidan av några test men efter ett tag så orkade jag inte tänka så jag tog bara en och började gå mot kassan. Jag betalade och gick ut med Johan tätt intill.
- Vi kan gå hem till mig om du vill slippa din morsa, farsan är inte heller hemma, sa Johan.
- Okej.
Vi var tysta hela vägen hem till Johan också, jag var nervös och ledsen och orolig och hade ingen aning om vad jag skulle göra om jag verkligen var gravid. Jag ville behålla det såklart, man ska inte döda barn, och allt har en mening, så om jag nu är gravid, så är det meningen att jag ska ha ett barn. Men samtidigt måste man offra hela sin ungdom, och skolan då…? Jag skulle börja nian, och vad skulle jag säga till barnet om pappan då?
”Din farsa utnyttjade mig för att få ett ligg och han hade ingen kondom på sig för att han trodde att jag gick på P-piller, så gick det till!”
Johan öppnade dörren till sin lägenhet och jag gick in.
- Jag fixar lite käk så kan du göra det där testet ifred.
- Okej, tack. Svarade jag och gick in på toan.
Jag hade ingen aning om hur man gjorde, även fast jag läste allt som gick att läsa, men när jag trodde att jag förstod hur man skulle göra så tog jag av mig byxorna och satte mig på toastolen.
- Ok, here we go, sa jag tyst för migsjälv och öppnade paketet.
När jag kom ut ur toan så satt Johan vid matbordet och såg frågande på mig.
- Man måste vänta typ tre minuter, sa jag och satte mig brevid honom.
- Okej, sa han.
Jag bet mig i läppen och kunde inte sluta darra med ena benet.
- Nervös? Frågade han.
- mm, och orolig.
- Ingen fara, sa han och kramade om mig.
En tår föll ner för min kind och jag fortsatte att stirra på den lilla skärmen på testet.
Efter en stund visade testet ett + tecken.
- Betyder det att du är…? Frågade Johan.
- Ja, svarade jag.
Jag var gravid. Ordet ekade i mitt huvud och yttligare en tår föll ner från min kind.
Johan kramade om mig igen.
- Julia, om du bestämmer dig för att behålla det så kommer jag att finnas här för dig och hjälpa dig så mycket jag kan, sa Johan.
- Tack, svarade jag med tårögda ögon.
Vi satt tysta ett tag tills jag tog fram mitt ciggpaket och gav det till Johan.
- Vadårå? Frågade han lite fundersamt.
- Ja, ifall jag nu är gravid, och ska behålla det, så måste jag ju sluta med dom där, sa jag och log.
Johan skrattade och tog emot paketet. Vi satt där ett tag och pratade om det skulle bli en flicka eller pojke och vad han eller hon skulle heta. Sedan plingade det på dörren, jag kollade frågande på Johan.
- Jag beställde en pizza, sa han och gick mot dörren.
Han betalade och kom tillbaka med pizzan i armarna.
- En kebbabpizza, en stoooor kebbabpizza! Sa han och log brett när han la pizzan på bordet.
Jag log tillbaka. Han tog fram två glas och hällde cola i dom, sedan delade han pizzan i bitar och satte sig.
- Var så god, sa han och tog en bit.
- Tack, svarade jag och tog en bit jag med.
Resten av kvällen så satt vi och pratade och skrattade och åt pizza. Jag hade blivit proppmätt på redan tre bitar medans Johan hade slängt i sig 7. Nog för att han var ju 17 så då äter man väl ganska mycket. Sedan satt vi bara och kollade på film och pratade.
När klockan hade slagit 10 så började jag gå hemåt och Johan följde mig till dörren.
- Hejdå, och tack för allt, sa jag och kramade honom.
- Det är lugnt, ta hand om dig, hejdå. Sa han och kramade tillbaka.
Jag gick in och satte mig brevid morsan på soffan och kollade på tv.
- Vart har du varit? Frågade hon.
- Hos Johan, svarade jag.
- Jaså, vad gjorde ni där då? Frågade hon.
- Inte så mycket, Markus gjorde slut idag.
- Nämen vad tråkigt, sa morsan.
- Och jag är gravid.
Morsan kollade chockat på mig.
- Gravid? Frågade hon lite konstigt.
- Ja, och jag tänker behålla det, sa jag och gick till mitt rum.
Jag satte mig framför datorn och la på musik. Amanda var online, så jag berättade allt för henne och hon tröstade mig så gott hon kunde. Sedan gick jag och sov…
Jag vaknade nästa morgon av att morsan höll på att stöka runt, så jag steg upp för att kolla vad hon höll på med.
I hallen stod det en spjälsäng med gosedjur och lite andra bebis grejer i.
- Vafan? Frågade jag förvånat och glatt.
- Ja, ifall du nu ska få ett barn så är det väl klart att jag stöttar dig lilla gumman, sa hon och log.
Jag kände en stor lättnad och en tår rann ner på min kind.
- Tack mamma, sa jag och kramade henne.
Ett år senare…
Jag vaknade av bebisgråt.
- Såja, ingen fara älskling, sa jag samtidigt som jag lyfte upp henne ur spjälsängen.
Jag vaggade henne i famnen medans jag gick mot toan för att byta blöja på henne. Hon var nu ungefär 3 månader gammal och var en frisk och glad bebis. Morsan hade hjälpt mig igenom allting, som Johan och Amanda också hade.
Jag har fortfarande inte kommit över Markus, men jag tänker inte på honom nåmer. Tror aldrig att jag kommer att komma över honom helt, han har lämnat ett djupt ärr som alltid finns kvar.
Johan har hjälpt mig väldigt mycket när det gäller Markus, han har pratat med mig varenda dag och alltid funnits där. Han har också skaffat sig ett jobb.
- Såja, sa jag och lyfte upp min dotter när jag lagt på en ny blöja på henne.
Hon skrattade och jag pussade henne på huvudet.
- Jag älskar dig, Sarah.
Kommentera inlägget här:
